England

The Alpaca Stud Farm

The Alpaca Stud Farm

2011-04-27

 

VEM SKULLE INTE VILJA VAKNA MED DENNA VY UTANFÖR SITT FÖNSTER?

Onsdagen 27 april var det dags igen att flyga över till The Alpaca Stud i England. Denna gången åkte jag själv, min man Nils-Arne, skulle komma först på fredagskvällen. Nick hämtade mig på Gatwicks flygplats, det var underbart att vara tillbaka igen!

Några småttingar hade fötts på gården, och fler skulle det komma innan min vecka här var slut.

Jag fick bo i ett underbart hus på gården, med den vackraste tavla utanför mitt sovrumsfönster, fölhagen! Jag bytte snabbt om, och följde sedan med Katie, som jobbar heltid på the Alpaca Stud. Hon är en helt fantastisk tjej, som är så duktig med alpackorna. jag visste att hon och jag skulle få en rolig och trevlig vecka tillsammans.

 

Jag kännde mig som en frågvis liten skolflicka, allt vi gjorde ville jag veta varför, hur , när, hur mycket, men Katie och Nick, samt Nicks fru Terry,  bara svarade lugnt och förklarade allt på mina frågor, och min nyfikenhet stillades för en stund.

 

Varje morgon på gården såg jag solen gå upp, det gick inte sova, jag var alldeles för upprymd av allt roligt som skulle ske kommande dag. Det var ljuvligt att titta ut på morgonen, se solenstrålar komma upp bakom de ståtliga ekarna som pryder hela Bowford farm. Alla små föl börjar leka tafatt utanför mitt fönster, detta känns som paradiset.

Efter frukosten gick jag och mötte Katie, vi åkte ut till alla alpackorna ca 600 stycken, kollade så att alla mådde bra, samt de som skulle ha mat fick det. På fält efter fält strövade dessa lugna och harmoniska djur, när de såg oss kom de och mötte oss. Alla dessa färger och alla dessa milda vackra ögon, det var så man smälte totalt. Morgonturerna var en favoritstund för mig. Det var trevligt med denna lugna miljö, sitta och små prata med Katie, och bara öka min kunskap om dessa fantastiska djur.

Vårt sto Antonia hade dagen innan jag kom fött ett fantastiskt stoföl, en otrolig liten skönhet, hennes namn blir Royal Britannia, far till den lilla är ingen mindre än Snowmass Invincibly Elite XX. Vilken lycka. 

Royal BritanniaFölhagen

Royal Britannia

På torsdagen hände något som jag aldrig kommer att glömma, det hade fötts några föl under onsdagen, men på torsdagen när jag vaknade såg jag att vår Juanita gick med lite extra hög svans, skulle det bli föl idag?

Efter morgonrundan med Katie, förmiddagsfika, och hela tiden med extra span mot fölhagen, men inget hände. Nick och jag åkte förbi på väg åt hingsthagen, då såg jag att det var något på gång. Vi körde upp till hagen och mycket riktigt, nu började det hända. Nick släppte av mig, och jag fick vara med om denna underbara stund. Min Juanita fick en ljuvlig liten son, brun som sin far Snowmass Incan King XXX. Gissa om jag var stolt. En liten Royal Alpaca var född igen, ingen lite prins utan en Baron, hans namn blir Royal Baron Brown.

Juanita & Royal Baron BrownJuanita & Royal Baron Brown

Juanita & Royal Baron Brown, precis född.

Varje kväll åkte Nick, Terry och jag  till någon närliggande mysig countrypub, och åt en god middag, på torsdagen firade vi vår lille Baron lite extra.

Fredag, dagen med stort D, idag skulle vi klippa alpackor. 08.30 drog klippmaskinerna igång, killen som klippte var från New Zeeland, oj vilket tempo, vi var 3 stycken som såg till att ullen kom bort från klipparen, vi klippte alpackornas klor, Nick bedömde, rensade (så kallad skirting) all ull, sedan packeterades ullen, sadlarna lades i de påsar som vi märkt med djuret reg.nummer. Redan på detta stadie, började Nick att planera för de betäckningar som skulle göras i år. Allt för att uppnå den perfekta ullen, vilken fingertopp känsla han har för denna underbara ull. Terry hade gjort en fantastisk lunch till oss, och vi åt med stor aptit. Sedan var det dags att forsätta, 1 åringarna var klara,och nu skulle vi ta de stora damerna.

Nick och Katie tog fram alla djuren till klipparen, vi hjälptes åt att sätta fast dem, snabbt och enkelt låg de på golvet, klorna klipptes, och sedan kom klipparen och gjorde sitt jobb. Någon tog hand om sadelullen, lade upp den på Nicks skirtingbord för bedömning, under tiden lades nästa djur, klor klipptes, öronmärkning lästes upp och någon skrev detta på påsen som djurets sadelull skulle hamna i. Hela tiden höll vi undan den andra ullen, som skulle gå till diverse olika produkter, samt  vi städade undan den ull som skulle slängas. Klippställena gjordes ordentligt rena mellan alla djuren, och särskilt noga när färgerna skiftade på alpackorna. Tempot på eftermiddag var på topp, alla visste vad som skulle göras, vilket team vi var! 16.30 slutatde vi 85 stycken alpackor var klippta. En till liten alpacka föddes den dagen, Terry har ett vakande öga över alla mödrar och deras småttingar.

Dusch och sedan hämtade Nick och Terry upp mig, för färd mot Gatwick, Nils-Arne kom med flyget 20.00. Terry hade fixat bord till oss på en mysig pub, vi firade våra fina föl vi fått, samt en lyckad dag, med Champagne, och en mycket god middag. det var inte svårt att sova den kvällen.

 

Lördagen var en stor förberedelsedag inför söndagen och måndagens utställning Spring Show at Ardingly, vi skulle dit med drygt 30 alpackor. Fler föl föddes under dagen, alla hade som vanligt, fullt upp att göra. En trasport med alpackor kördes till utställningen, som låg endast 35 minuter från gården.

Söndag, dags för utställning, tänk att åka iväg med en hel full, stor transport med alpackor, och det tar 5 min så är alla och allt lastade och man rullar iväg. Helt otroligt så smidiga dessa djur är att hantera.

Katie och jag hade fullt upp, Nick hämtade alpackor till oss, som vi tog in i showringen, och vi vann och vann och vann, vilken start på vår första dag på showen. Nils-Arne sköte nummerlapparna åt oss, och höll i alpackor, alla hade fullt upp, men vad gör väl det när det går så här bra!

Suri championKatie och Nick

 Suri Champion                                                                Katie sätter upp våra fina rosetter och Nick njuter!

1:a & 2:a huacaya1:a & 2:a Suri

 

på kvällen åt vi middag tillsammans med Bozedown, som även de haft en lyckad dag. Väl hemma somnade man gott även denna kväll.

 

Måndag ny utställningsdag, kl 07.00 var vi på rull igen mot Ardingly, förväntansfulla med hopp om att även denna dag skulle gå bra. Det gjorde den! Jag fick äran att ta min stora favorit nr 1 in i ringen, hingsten Nyetimber. Vilken pondus detta djur har, så fort vi tog steget in i ringen sträcker han upp sig, och vill visa upp vilken snygging han är, och om saningen ska fram, kände jag själv att jag gjorde detsamma. Han är så underbart vacker. Lyckan var stor när han blev Champion, detta bettyde att vi hade många djur att ta in i ringen när BIS skulle utses, men jag visste vem jag skulle ta in i ringen, har jag väl fått tag i Nyetimber så släpper jag ogärna honom.

 

tävlan om BIS

Den stora stunden var kommen, spänningen var olidlig. Domare Liz Barlows vandrade fram och tillbaka mellan alla dessa fantastikst fina alpackor. BIS gick till Bozedowns hingst, nu återstod BIS reserv. Åter uppstod en tyst spänd väntan. Så tog Liz stegen mot Nyetimber och mig, med knuten näve i höjden ljublade jag över denna enorma seger. Wow säger jag bara!

Nyetimber BISres

The Alpaca Studs Nyetimber

BIS

 

Lycka mellan hingstar

En mycket nöjd och lyckligt Sandra mellan Nyetimber och Moe båda söner till den otroliga hingsten Jaquinto. 

 

Tisdag, sista dagen jag ville inte missa morgonrundan med Katie, det kändes vemodigt, vi kände båda att vi skulle sakna vår härliga samarbete.  Ett sista farväl till våra småttingar och deras vackra mödrar, samt ett avsked till alla dessa underbara vänner vi har på Bowford farm. Nick tog oss till Gatwick, 14.00 gick flyget hem. 

Jag ser framemot nästa gång vi åker till England, och jag är ganska säker på att det inte dröjer så länge innan vi sitter på ett plan dit igen.